MDR1 är ju en sjukdom som kan drabba många raser.
Jag har ju 3 silken killar, 1 som har MDR1, 1 bärare av MDR1 och 1 som är fri.
Man har ju väldans koll när man är ute och går med hundarna, Diezel som har MDR1 älskar ju naturligtvis hästbajs, och hästar avmaskas ju ofta med Ivomec som är dödligt för honom.
Men det gäller ju även massor av andra mediciner, så man måste ju hela tiden vara alert när det gäller honom. Men samtidigt är jag väldigt glad, att silken är en ras som alla DNA testas och testas för MDR1, för annars hade nog inte han funnits p.g.a medicinering i unga dagar mot misstänkt rävskabb.
Så man funderar ibland på raser som inte testas, när det sedan händer att dom blir fel medicinerade och blir svårt sjuka/dör. Tycker synd om dom ägarna.
kopierat från http://www.vetmed.wsu.edu/depts-VCPL/breeds.aspx
Breeds affected by the MDR1 mutation (frequency %)
Breed Approximate Frequency
Australian Shepherd 50%
Australian Shepherd, Mini 50%
Border Collie < 5%
Collie 70 %
English Shepherd 15 %
German Shepherd 10 %
Herding Breed Cross 10 %
Long-haired Whippet 65 %
McNab 30 %
Mixed Breed 5 %
Old English Sheepdog 5 %
Shetland Sheepdog 15 %
Silken Windhound 30 %
Kopierat från http://www.silken.windhound.com/
MDR1 – multi drug resistance defect
Det är allmänt känt att man inte ska behandla Sheltie, Collie och närbesläktade raser med Ivomec för att dom kan dö av det.
Allehanda idéer har florerat, som att man inte ska behandla ”hundar med vita fötter”, att hundar med långa smala skallar skulle vara känsliga mot Ivomec och att vinthundar inte ska behandlas med Ivomec.
Det är dock bara skrönor.
Problemet beror på en genetisk defekt hos den gen som kallas MDR1.
Silken Windhounds är en av de raser där det finns bärare av en defekt muterad MDR1 gen. Denna gen producerar P-glycoprotein, en mycket viktig komponent för hjärn-blodbarriären som ansvarar för att pumpa ut många drogsubstanser från hjärnan.
Hundar med den defekta genen kan inte pumpa ut dessa substanser ur hjärnan som dom borde. Det resulterar i neurologiska effekter, kramper, koma m m. Veterinärvård krävs och alla hundar kan inte räddas.
MDR1-genen påverkar också en del inre organ. Forskning pågår kring detta på människor, som dessutom har fler varianter på MDR-problematiken än de som påvisats hos hundar.
Farliga mediciner
Vad många inte är medvetna om är att MDR1 innebär att många fler substanser än ivermectin i Ivomec kan medföra problem och i värsta fall dödsfall.
Listan omfattar vissa kortisonpreparat, viss antibiotika, vissa morfinpreparat, hjärtmediciner, cancermediciner etc.
Har du en hund som är bärare av MDR1 ska du hålla dig uppdaterad om den senaste forskningen angående vilka preparat som är farliga, se Washington State University’s lista över preparat.
Forskning
Forskning om MDR1 pågår fortfarande, se sidan om den forskningen hosWashington State University för senaste och mest aktuella information.
Silken Windhounds ingick i det ursprungliga forskningsprojektet där man lokaliserade genmarkören för MDR1 så att det sedan år 2004 finns ett test man kan göra för att se om hunden är bärare eller inte.
Intervju med Mark Neff, en av forskarna som medverkat i MDR1-studien.
Test
De amerikanska laboratorie som har patentet på testet har licensierat ut testet i Europa. Därför går det inte längre att skicka prover från Europa till USA.
Vilket lab som är billigast skiftar år från år.
Testet utförs enkelt av dig själv med en speciell borste som du beställer från laboratoriet, denna rullas runt i munnen och skrapar av celler från kindens insida. Inget veterinärbesök behövs.
DNA-test, testmetoder och deras tillförlitlighet
Nedärvning
Enkel autosomal recessiv nedärvning.
Hundar med enkel uppsättning av anlaget kan påverkas av mediciner men riskerar knappast att dö, till skillnad från dubbelbärare.
Alla Silken Windhounds testas för MDR1, utom dom som har 2 föräldrar som är testade och konstaterat fria, dessa anses fria ändå.
Tack vare att hundarna är testade så vet vi MDR1-status på dom och kan använda en riktigt bra bärare med en fri hund och på så sätt förlorar vi inte genetisk variation i vår numerärt lilla ras när vi sakta men säkert riktar aveln mot att ha så få bärare som möjligt. På sikt hoppas vi att kunna avla bort anlaget helt och hållet.