Har haft det rätt så rörigt sista tiden så jag har inte hunnit med att uppdatera bloggen, men nu så kommer det en massa i stället.
Viper fyllde ju ett år, och det firade vi med att, visade det att vi hade en räv med skabb liggande på nätterna, under ett par nyponbuskar i slänten där vi varje morgon går förbi på väg till jobbet, höll på att trampa på den stackaren när jag skulle kolla om han var kvar, efter vi sett honom vandra omkring på parkeringen, det var då vi såg legan under buskarna. Viltvårdaren tillkallades, men naturligtvis försvann han innan viltvårdaren kom, men vi har kontakt med honom, om räven dyker upp igen.
Sedan var det dags för att gå till fotografen och fotografera hundarna, visst sa Viper är ni dumma i huvudet, jag sitta där framme ensam med en gubbe som glor på mig, glöm det, men ändå lyckades fotografen få två fina kort på honom i alla fall. Dizel satte sig som världsvan model inga problem där inte. Doris var lite misstänksam i början men det släppte så jag fick ett par fina bilder på henne också, men tyvärr blev det inga gruppbilder, Viper ville inte vara med på bild igen.
Fredagen den 2 oktober var det sista deltävlingen på Mantorp, Janne och Sebastian tar med sig hundar och husvagn och sticker i väg på förmiddagen, ringer vid 13 tiden, då har folkabussen pajat vid Klinga, så Robert fick ta volvon och åka ner hämta upp alla och så for dom till Mantorp, under dagen så var Janne ute med hundarna ett par gånger och när dom sedan skulle åka och äta på kvällen skulle Janne lägga in dom i husvagnen, öppnar grinder till buren i bilen och skjutna som ur en kanon for Diezel och Viper ut ur bilen, två sekunder senare hade dom sprungit över hela depån och in i skogen, Doris var på väg hon med, men Janne han stoppa henne. Stort pådrag alla ut och leta, en del på apostlahästarna en del i bilar, som tur var hade träningarna på bana slutat så det var ju ingen trafik där, men det finns ju rätt så trafikerade vägar på varsin sida om Mantorp. Hundarna var borta ca. 30 minuter då dom hör hur Viper skäller i utkanten på depån strax därefter hörs Diezel så det var ju bar att gå och hämta dom. Och jag får inget vet förrens jag kommer till Mantorp senare på kvällen, Dom ville inte oror mig sa dom, och det var kansle det bästa beslutet, jag hade nog blivit tokig av oron om var hundarna hade tagit vägen.
Och snart är det dags för Viper att börja på brukshundklubben, jag har anmält oss till en grundkurs, ska bli roligt.
Dizel funderar jag på om han ska få börja spåra eller söka, han tycker det är jätte roligt med spår, har lagt några enkla blodspår som fungerade klockrent och haft ett litet sök efter Sebastian som fick klara regler hur han skulle bete sig ute i skogen, tog inte många sekunder innan Diezel fattade vad som gällde och sedan var det full fart framåt.
Doris får agera sällskapshund det passar hon bäst till, bara ligga och vara vacker i soffan, och ev. lära sig några små saker.