Har ju inte hunnit uppdatera så mycket senaste tid men ska försöka kom i gång igen, har ju fått ihop Vipers första vecka och ska uppdater lite på hundarnas egna sidor i kväll, får väl se om jag hinner med månaden som gått och alla nya foton.
Nu har Viper varit här en vecka
Och har blivit 33 cm hög och väger 4,8 kg, börjar bli stora killen nu.
Veckan som varit känns det som om jag bara varit ute med hundar, först Viper på morgonen sedan Doris och Diezel, Viper igen och igen, sedan dom stora, så har dagarna rullat på till Vipers sista tur på kvällen runt halv elva, men sedan sover han fram till mellan sju-åtta på morgonen, om jag börjar sent, då han med höga ljud talar om att det är dags att gå upp. Viper sover i en stor bur med öppet tak brevid min säng, så att jag kan nå honom om han piper, vilket han sällan gör. Utanför buren ligger Diezel eller Doris på en madrass.
Denna vecka har vi bara lärt känna varandra, Doris tycker han är jobbig som aldrig låter henne vara i fred och Diezel jublar, äntligen någon som víll leka hela tiden.
Att träna rumsrenheten med honom är en fröjd, igenomsnitt har det bara blivit en pöl om dagen.
Han fungerar jättebra med dagbarnen, som tycker det är roligt med en liten valp. Det värsta är väl att en del föräldrar aldrig kommer i tid till sina jobb på morgonen numera, dom stannar kvar lite för länge bara för att hinna se på när hundarna leker.
Han har även hunnit vara på två kalas, barnbarnet Sebastians och min dotter Lindhas kompis Maria. Jag och Janne var i väg på motorsportsgala den 29/11 och då skulle Lindha vara hundvakt, men så vart Lindha och hennes kille Kenneth bjudna på en överraskningsfest till Maria, så dom tog med sig Viper. Väl där så träffade han den bitiga (typ belgian blue) Jack Russell killen Albin, som varken tycker om andra hanhundar eller valpar, men det var ju inga problem dom lekte hela kvällen, och Viper gjorde succé.
Vi har även varit och charmat morfar och mormor, och fick smaka på massor av god mat.
Efter två dygn med Viper
Så här har det sett ut sedan han kom.
Viper somnade när vi hade varit ute vid 11 tiden på lördagskvällen, sedan sov han till 6 på söndagsmorgonen.
När vi hade varit ute på söndags morgonen och kissat, så lekte alla hundar ett tag, när Viper tröttnade kom han upp och la sig i mitt knä och sov till halv nio. Dom busade mest hela dagen, vid ett när dom stora hundarna hade varit ute på långpromenad sov dom alla tre till 4. Då vi åkte till Jannes mamma på middag, han sprang in, hälsade på alla och på Jannes brorsas hund en tibetansk spaniel, sedan ville han komma upp en stund i knät, vid middagen sov han under min stol hela tiden tills det var dags att åka hem.
Så nu har han varit inne i Stockholm på Ringvägen och stoppat upp alla gående som skulle hälsa och fråga vad det var för sort, en visste vad silkens vad för något men hon hade ju aldrig träffat någon förut så hon blev glad att få träffen en silken äntligen. Han travade på fint fast det var många bilar och massor av folk i stormen.
Han har även träffat Lindhas hund Emma 12 år, det var inte heller några problem.
Men eftersom vi har haft storm här uppe, så tog jag en liten ryggsäck som jag har på magen med Viper i, innanför jackan när vi går ut, och när vi var ute på kvällen med alla hundarna, mötte vi en 5 månaders gammal Sheltievalp, som Viper skrämde, han ville ju bara fram och hälsa på henne men hon sprang bara undan bakom Lindhas ben, så han skällde lite på henne för att få igång en lek, då trodde jag hon skulle krypa ur kopplet, hon ville inte alls vara med och leka, så henne får vi träna upp.
Sista kissen innan sovning vid 23 tiden i går kväll fick han göra inne för det blåste något så fruktansvärt, så jag ville inte ta ut honom i den stormen. Likadant i morse första kissen vid 6, fick han göra inne, men efter det så har det bara hänt en olycka. Varje gång som man går ut med honom så kissar eller bajsar han.
Lindha var uppe med sina grabbar i dag vilket gick jättebra.
Under dagen, har han blivit tuffare och tuffare varje gång som vi är ute, första gångerna ville han in direkt efter uträttat ärende, dom sista gångerna har han börjat att leka i snön.
Han och Diezel kommer jättebra överens, leker och busar hela tiden, Diezel är skit glad att äntligen någon som vill kampa med honom, och han tar det försiktigt, tappar Viper så lägger Diezel det dom kampar om framför nosen på Viper och börjar om.
I början var Diezel lite tuffare innan han kom på att Viper bara är en valp, så nu tar han det lugnare så han hinner med. Men det ser jätteroligt ut, första kommer Diezel med något i munnen, efter springer Doris och Viper, Diezel och Doris måste ju springa runt matbordet med det har Viper lärt sig att han kommer under stolarna så han har börjat gena.
Han är en trygg, stöddig liten kille, tror att han är en stor varghundshanne i sina bästa år. Det finns inte mycket som skrämmer honom inte.
Sammanfattningsvis så är han HELT UNDERBAR.
Finns några nya bilder i blandat albumet
Nu har han kommit
Nu har vi varit och hämtat Viper, bilresan gick jättebra han låg och sov i stort sett hela tiden. Rusade sedan in och kollade vad som fanns här, och busade med Diezel och Doris, sedan var det god natt jord. Bilder finns i Vipers album
Dagen D
I morgon är det dagen D för oss, då är det äntligen dags att hämta hem Viper. Det ska bli intressant hur Doris och Diezel reagerar, bägge älskar ju valpar, men vad tycker dom om att det ska flytta in en här?
4 Dagar kvar
Nu är det bara fyra dagar kvar tills Viper flyttar hit, frågan är vem som längtar mest, jag eller mitt barnbarn Sebastian, för han vill ju också ha en egen hund nu.
Viper
Nu finns det några nytagna bilder på Viper 6 veckor i hans album.
Mitt första år med silken
Mitt första år med en Silken
I september 2007, skaffade jag mig min första silken, Starcastle Hounds Danger ”Diezel”
Och man hade ju fått höra skräckhistorier om vinthundsvalpar, hur de sticker från matte och husse, tar allt som går att äta på diskbänkar och bord, tuggar sönder inredning m.m. Jag har skrytigt över min duktiga lilla kille som aldrig förstörde någonting, men så i somras när han var drygt ett år, bet han sönder ett brev. Men en gång är ju ingen gång.
Han var 4 månader då vi hämtade honom, en liten ynklig sak med långa ben och stora tassar till den lilla kroppen. Resan hem tyckte han var jobbig, man blev ju åksjuk och spydde, vilket numera inte är så farligt.
Diezel 4,5 månader i skogen
Väl hemma så fanns de ju massor med nya människor, så det var lika bra att hoppa upp i soffan och lägga sig att sova, då kanske ingen ser mig tycktes han tänka. Första natten var lite jobbig, han tyckte han var så övergiven så han pep lite innan han somnade, andra natten talade han om att han måsta ut, och efter det så har han sovit hela nätterna helst mellan matte och husse i sängen.
Han var rumsren redan från första dagen, aldrig någon olycka inne, sa ifrån när han ville gå ut.
Redan på andra dagen, fick han följa med mig till mitt arbete, jag jobbar som dagbarnvårdare men är i en lokal med min kollega. Vid det tillfället hade vi 12 barn tillsammans i en blandad skara från 1-9 år, och hennes 7 månaders blandras hund Nicki. I början tyckte han barn var lite läskiga, han hade ju aldrig träffat några. Men med snabbt lärde han sig att älska alla barn, och speciellt mitt barnbarn Sebastian då nästan 3 år, Sebastian är det enda barn som Diezel busar ”hårt” med, har dragkamper och leker tafatt, med andra barn finns han bara runt omkring, han älskar när de kelar med honom.
Till en början var det jobbigt att följa med ut på promenader, tur att det finns vagn att åka i.
och blev man trött fick man sova middag med dagbarnen.
Numera är det matte som blir trött först, efter ett par timmar i skogen med mig och Doris, sitter vi tjejer gärna och vilar oss i solen på en bergsknalle, men inte Diezel, då kan han köra egna race, han älskar att vara ute, gärna hela dagarna, springa ett tag, jaga insekter eller fåglar, leka med kottar eller bara ligga på mossan i skogen eller på en gräsmatta och sova. Men visst är det härligt att se nöjda trötta hundar efter ett par timmar i skogen.
Som valp var Diezel en vilde ute och lugn som filbunke inne, om man inte stojade upp honom för då var han snabb att sätta igång med diverse bus. Efter sista rundan på kvällen hade han sitt ”raceryck” 180 runt i hela lägenheten gärna med en ”buse” i munnen, dragkamp med husse eller ”döda” benet ett par minuter innan han stöp i säng. Vilket han fortfarande kan få någon gång ibland.
Han är lättlärd, men bara när han själv vill. Sitt, ligg, hit, krypa, nej och stanna är något han lärde sig väldigt snabbt. Trix är jätte roligt att lära sig, höger och vänster tass, rulla, svimma, puss och kram, stå med alla fyra tassarna på en kastrull. Jag har använt mig av klicker det senaste halvåret, eftersom silken är en hund som gärna tänker ut bus och lösningar på ”sina” problem själv, så är klicker ett bra sätt att träna på, eftersom hunden måste bjuda till själva för att få sin godisbit när han/hon gjort rätt.
Men naturligtvis, springa är ju det som dessa hundar älskar mest. Och vilken syn att se hundarna springa för allt vad benen bär. Vi tog med Diezel på en Lure-coursing träning i våras, första gången han sprang efter trasan var han mest fundersam, men det var bara den gången, nu när vi närmar oss fältet där vi har träningarna på, börjar han yla och skälla redan i bilen. Det är en fröjd att se när han springer, så mycket glädje han utstrålar när han ger sig av efter trasan.
Eftersom han inte rusar fram till allt och alla, har han med sitt lugna sätt hjälpt både barn och vuxna som har varit hundrädda att numera inte vara rädd för hundar. Han får sitta eller står lugnt bredvid mig, tills den som är rädd törs fram för att klappa, ofta när det gäller barn med rumpan mot barnet eftersom barn oftast är rädda för huvudet. Vid ”vanliga” möten med nya människor går han sällan fram om man inte säger till honom, och då ställer han sig lugnt vid personen och hälsar.
Han fungerar bra med andra djur, vi har varit kaninvakt och det gick jättebra, kaninen var ute och sprang med Diezel och han tyckte bara det var roligt med en kompis.
Katter tycker han inte så mycket om, de har ju vassa klor. Han är försiktig med små hundar och valpar men kan lika gärna brottas med sin kompis Nicki som är en storblandras, vår Borzoi tik Doris eller när vi träffar gänget som vi tränar LC med och då är det allt från Whippet, Sloughi, Afghaner och Borzoier som springer tillsammans.
Han har aldrig startat något bråk med någon annan hund, han går hellre därifrån, eller låter bli att hälsa om den andra hunden är för gåpåig, för det enda han vill göra, när han är ute och träffar andra hundar, är att springa.
Diezel har lätt för att koppla av, det spelar ingen roll vart man än tar med sig honom, går vi hem till bekanta kollar han läget och kommer sedan och lägger sig. Är vi bland mycket folk så går han lugnt vid sidan och om man stannar lägger han sig oftast ner tills det är dags att gå igen.
Päls har de, Diezel fällde all vinter och valppäls på en gång, han såg nästan ut som en Whippet på slutet. Det blev ju en extra dammsugning i veckan (man ska inte överdriva, finns så mycket annat roligt att göra med hundarna), och så borstade jag honom 3-4 ggr/vecka, men nu är han på gång, det börjar växa ut en tjock silkeslen päls på honom och han har en jättefana på svansen.
Diezel 15mån.
Han älskar att bada, både i vatten och i lervälling, men lerinpackning ska ju vara bra för huden.
Han är en riktig mammagris, jag får inte gå långt ifrån honom, om vi är ute och inte han får följa med, då spelar det ingen roll vem som håller i kopplet, innan han börjar gnälla och yla, men inga problem att lämnas ensam hemma, då är han tyst som en mus och sover. Älskar att ligga i mitt knä och sova. Husse tycker att Diezel är en av dem coolaste hundar han haft, snabb till bus och kamp, men lika snabb att koppla av. Och jätte gosig, tycker matte.
Silken är för mig den optimala vinthunden lite större än en whippet men med borzoi päls, kan det bli bättre.
Den enda nackdelen som jag ser det, med att ha skaffat en Silken, är att man gärna vill ha flera, så jag tror säkert att det inom en inte allt för långt tid in i framtiden kommar att flytta in en till.
Detta skrev jag 26/8 2008 en månad innan Starcastle Hounds Morning Mist ”Viper” föddes, inte visste jag då, hur snabbt mina drömmar skulle bli verklighet.
Länkar
Några ny länkar är på plats
Nya bilder på Viper
Har fått bilder av Sussi på Viper, vilken sötnos han han är. Ska åka till Sussi på tisdag och får då gosa lite med honom jag med.
Maplesground´s Dogs 