Doris

Leicro’s Russian Zolka Zinobra

Eller Doris som hon kallas till vardags.
Doris föddes den 18/11 2003, i en kull om 8 valpar.

Pappa heter Leicro’s Russian Zwartkopf
Mamma heter Leicro’s Russian Zolka Zatre

Vi tog över Doris våren 2008, då var hon 4,5 år, och nu när vi har haft henne ett halvår så har hon börjat att hitta sin plats i våran flock riktigt bra. Hon har varit väldigt rädd för andra hundar vi mött ute, och som hon försäkerhets skull skällde ut och smällde med käftarna mot i förebyggande syfte. Men hon bryr inte sig om att andra hundar kommer hem till oss, då viftas det på svansen. Men hon har blivit mycket bättre, nu moffar hon bara ibland när hon ser andra hundar och då mest på kvällen. Men hon har blivit en undebar gosehund och väldigt bra sängvärmare, som kan gör vad som helst för en köttbulle eller en bit morot.

Jag har ställt ut Doris ett par gånger, dom första två fick inte dommaren känna på henne ordentligt vilket resulterade i två blåa band. Men jag hade bara som mål att hon skulle våga gå in i ringen. Den senaste var på Borzoiringens utställning i Ödeshög i september, då fick dommaren känna, klämma och titta på tänderna, då blev det ett rött band, vilken lycka äntligen börjar all träning ge resultat.

Doris har även fått prova på Lure Coursing, första gången sprang hon halva banan, men sedan har hon börjat att förstå att man ska jaga trasan, vilket jag tycker är jätte skoj eftersom hon var väldigt passiv och hade enormt dålig kondition och inga muskler när vi tog över henne.

Jag har även fått jättebra kontakt med Doris uppfödare Conny och Lillemor, vilket är enormt roligt.

Nu när vi har haft Viper här en månad, så kan man väl säga att första veckorna tyckte Doris bara att det var jobbigt, hon visste inte hur man skulle vara mot en valp. Hon ville gärna vara med och leka men höll sig lite bakom diezel och Viper när dom sprang runt, när hon sedan vågade ta lite i Viper så gick det bra ända tills han protesterade då släppte hon snabbt och blev väldigt osäker om hon fick göra så. Vi fick stötta henne många gånger för att hon skulle våga leka lite tuffare än bara var med lite i utkanten.
Men hon hade inga problem med att tala om när hon ville vara i fred, eller om han försökte ta maten i från henne, då smällde det till i käftarna på henne, och Viper sprang.

Nu efter en månad så är Doris på ett helt annat sett mot Viper, hon inbjuder till både dragkamp (som hon aldrig tyckt om förut) både till Viper, Diezel och lite försiktigt till oss, med hundarna vågar hon både morra och dra hårt nu, men vill hon ha den, så gör hon ett kraftigt ryckt så släpper dom andra vilket har gjort att hennes självförtoende har blivit mycket bättre, mot oss vågar hon bara hålla i och dra lite, men vilket framsteg Doris tagit som inte varit intresserad av att leka alls med någon till detta, det går stadigt framåt.
Ute leker hon mycket bättre med Diezel, inbjuder till tafatt lekar och hon både jagar och blir jagad numera.

Hon vågar sig mer och mer fram till främmande människor och sådana som vi bara träffar ibland, mycket tack vare att Viper ska fram till alla och då måste hon ju följa med och kolla vad han gör.

Det enda som fortfarande är lite jobbigt med Doris är att hon har börjat skälla på andra hundar lite mera nu när Viper kommit, men det är ju inte som det var i början då hon nästan blev rabiat och gjorde utfall och smällde med käftarna. Detta är ju något som vi har tränat mest med Doris med, och nu så börjar hon lugna ner sig igen, vilket är jätteskönt.
Jag trodde inte man kunde bli gosigare än var Doris var, men hej vad jag bedrog mig, numera så finns hon nästan jämt hos någon som vill kela och gosa.

Hon har även börjat tycka att det här med att träna lite tricks och lydnad börjar bli roligt, jag höll på med Diezel och sa till honom att svimma vilket han gjorde och även det gjorde även Doris, som inte alls var tränad att kunna göra det, men bara av att titta på hur Diezel gjorde för att få godis, så har hon fattat innebörden av att vad man ska gjöra till det kommandot för att få godis. Så hon är inte dum våran lilla Doris.

Men jag måste ju erkänna i böjan så var jag osäker på om det skulle gå att få bort hennes utfall mot andra hundar och kunna få upp hennes självkänsla. Men det går, bara en liten bit kvar nu.
Så kommer hon att göra framstegen i denna takten så är hon som vilken borzoi som helst till sommaren.
För hon är ju en helt underbar hund.